Denna sammanställning presenterar konkreta förslag för att stärka och utveckla yrkesrollen för naturvårdsvakter, jakt- och fisketillsynsmän i Sverige. Målen är utformade för att höja kompetensen, förbättra effektiviteten i deras arbete, öka säkerheten och underlätta igenkänningen av dessa professioner. Genom att professionalisera dessa roller kan vi säkerställa att naturtillsynen bedrivs på ett sätt som är både hållbart och rättssäkert, vilket bidrar till att skydda och bevara Sveriges natur- och viltresurser.

De viktigaste förslagen presenteras enligt följande:

1. Enhetlig och fördjupad grundutbildning för naturvårdsvakt, jakttillsynsmän och fisketillsynpersoner – En integrerad grundutbildning för alla befattningar med naturbevaknings- och bevakningsstandarder som tillägg.
Utbildningen är designad för att kombinera de tre huvudsakliga rollerna – naturvårdsvakt, jakttillsyn och fisketillsyn – med en grundläggande bevakningsutbildning som omfattar relevant bevakningsjuridik, självförsvar och säkerhetsrutiner. Genom att ge deltagarna samma basutbildning som ordningsvakter och väktare skapas en enhetlig grundkompetens. Därefter följer fördjupad träning som specifikt riktar in sig på naturbevakning i Sverige, inklusive hantering av naturbrott och forensisk bevissäkring. Utbildningen bör också innehålla fördjupade moment inom de befintliga ämnen, vilket förlänger utbildningens totala längd från 6 dagar till minst 2 veckor, med ytterligare 2 dagar av tester för att säkerställa att deltagarna besitter den kunskap och skicklighet som krävs för att effektivt utföra sina uppdrag i fält.

2. Fortbildning var tredje år – Regelbunden uppdatering av grundutbildningen krävs innan ansökan om ny förordnande.
För att säkerställa att professionella naturbevakare, såsom Naturvårdsvakter, Jakttillsynsmän och Fisketillsynspersoner, kan utföra sina uppgifter på ett effektivt och lagligt sätt, krävs fortbildning var tredje år. Denna regelbundna uppdatering av grundutbildningen säkerställer att personalen är informerad om de senaste lagändringarna, miljöskyddsmetoderna och teknikerna för övervakning och tillsyn. Detta är avgörande för att behålla förtroendet från allmänheten och myndigheter, samt för att säkerställa en hög standard av professionellt utförande. Genom att kontinuerligt förnya och utöka sina kunskaper, kan naturbevakare anpassa sig till nya utmaningar och fortsätta att skydda Sveriges natur och vilda djur med både kompetens och auktoritet.

3. Enhetlig titel för alla befattningar – Sammanföring av roller under en titel för att underlätta tillsynsarbetet. En övergripande titelbricka ska bäras som visar denna övergripande roll.
För att förenkla och stärka tillsynsarbetet är det avgörande att samla olika roller under en enhetlig titel. Genom att sammanföra roller som Naturvårdsvakt, Jakttillsynsman och Fisketillsynsperson under en gemensam befattningstitel, skapas tydlighet och enhetlighet i utövandet. Detta underlättar inte bara kommunikationen med allmänheten, utan säkerställer också att myndigheter och organisationer vet exakt vilka befogenheter och ansvarsområden en naturbevakare har. För att ytterligare stärka denna enhetlighet, ska en särskild titelbricka bäras som tydligt visar denna samlade roll, vilket skapar igenkänning och förtroende för yrkesutövaren och deras auktoritet i naturbevakning och tillsyn.

Exempel på namn och brickan:

4. Lämplig skyddsutrustning – Arbetsgivare måste tillhandahålla tillräcklig skyddsutrustning för personal baserat på de risker de möter.
Arbetsgivare har ett ansvar att tillhandahålla skyddsutrustning som är anpassad efter de risker naturbevakare möter i fält. Detta inkluderar situationer där personal kan ställas inför personer beväpnade med knivar, gevär eller andra vapen, samt möten med potentiellt aggressiva hundar. För att säkerställa säkerheten måste utrustningen inkludera exempelvis skyddsvästar, kommunikationsutrustning för att snabbt larma förstärkning, och personlig skyddsutrustning såsom handskar och skyddsglasögon. Dessutom kan kroppskameror vara till hjälp för att dokumentera händelser och skydda personalens säkerhet och integritet. Genom att förse naturbevakare med rätt utrustning kan arbetsgivare minimera risker och säkerställa att personalen är förberedda att hantera alla situationer med trygghet och professionalism.

5. Rätt att bära batong och handfängslar vid behov – Förstärkt säkerhet för naturbevakare.
Naturbevakare arbetar ofta ensamma i avlägsna områden, långt från snabb hjälp, vilket kan göra dem sårbara i situationer som blir aggressiva. För att ytterligare stärka deras säkerhet bör naturbevakare ha rätten att bära batong och handfängslar vid behov. Detta är särskilt viktigt i situationer där de kan behöva försvara sig eller agera snabbt för att avvärja ett hot. Batongen ger en effektiv metod för självförsvar, medan handfängslar kan användas för att säkert och kontrollerat hålla fast individer som utgör en risk för sig själva eller andra. Genom att utrusta naturbevakare med dessa verktyg kan de utföra sina arbetsuppgifter på ett säkert och effektivt sätt, samtidigt som de upprätthåller lagen och skyddar allmänheten. Att ha dessa befogenheter kan också fungera som en avskräckande faktor för potentiella överträdelser och öka tryggheten för naturbevakare i fält.

6. Ökad befogenhet under tjänstgöring – Större befogenheter, ansvar och auktoritet för Naturbevakare.
För att effektivt kunna upprätthålla lag och ordning i fält behöver naturbevakare utökade befogenheter under tjänstgöring. Detta inkluderar rätten att gripa individer med hjälp av handfängslar, precis som väktare och ordningsvakter har befogenhet att göra. Dessutom är det nödvändigt med ett mer effektivt system där olika myndigheter samverkar för att förbättra och effektivisera påföljder för lagöverträdelser i naturen. Dessa utökade rättigheter och samarbetsstrukturer skulle ge naturbevakare de verktyg och det juridiska stöd de behöver för att agera snabbt och säkert, vilket ytterligare stärker deras auktoritet och förmåga att skydda Sveriges natur och allmänna ordning.

7. Obligatorisk uniform – Personal måste bära uniform för lättare identifiering. Brickan ska behållas för alla befattningar (den metallbricka som jakttillsynsmän och naturvårdsvakter använder ska återinföras för fisketillsyn).
Att bära uniform är en grundläggande del av professionen för naturbevakare världen över, och det borde inte vara annorlunda i Sverige. En enhetlig uniform bidrar till tydlig identifiering och skapar ett professionellt intryck som inger förtroende hos allmänheten. Genom att återinföra metallbrickor som tidigare användes av fisketillsyn, säkerställs att alla naturbevakare är lätt igenkännliga oavsett arbetsområde. Uniformen och brickan fungerar som symboler för auktoritet och kompetens, vilket hjälper till att skapa en enhetlig och samlad yrkeskår som upprätthåller lagen och skyddar naturen med professionalism och trovärdighet.

8. Flera jobb som naturbevakare – hos offentlig sektor och inom bevakningsbranschen.
Att skapa fler arbetstillfällen som naturbevakare inom både den offentliga sektorn och bevakningsbranschen är avgörande för att möta de växande behoven av naturtillsyn i Sverige. Genom att utöka anställningsmöjligheterna för naturvårdsvakter, jakttillsynsmän och fisketillsynspersoner kan vi säkerställa att fler skyddade områden övervakas och skyddas. Detta skulle inte bara bidra till ökad naturvård och säkerhet, utan även skapa nya karriärvägar inom en specialiserad och viktig yrkeskår. En bredare arbetsmarknad för naturbevakare ger också möjlighet att förbättra utbildning och utrustning för att möta framtidens krav på hållbarhet och miljöskydd.

Motivation för Professionalisering av Naturbevakare i Sverige

Behovet av professionalisering och likabehandling

Naturbevakare med förordnande som Naturvårdsvakt och Jakttillsyn (FAP 269-2, FAP 269-1) spelar en central roll i att skydda och bevara Sveriges natur. Deras arbete är jämförbart med det som utförs av väktare, ordningsvakter och skyddsvakter, vilka alla regleras under Polismyndighetens föreskrifter för bevakningspersonal (PMFS 2017:10 FAP 573-1) (Polismyndighet, 2017). Trots detta betraktas inte naturbevakare fullt ut som en del av den bredare bevakningskåren, och deras uppdrag anses ofta som annorlunda eller mindre kritiska. Detta är en allvarlig brist, särskilt med tanke på de risker och utmaningar de möter i fält. Precis som andra bevakningsroller mötas naturbevakare av hot som kräver snabb och effektiv respons. Deras arbete omfattar hantering av illegala aktiviteter som tjuvjakt, olovlig avverkning och miljöförstörelse. För att säkerställa att de kan utföra sina uppgifter på ett säkert och effektivt sätt bör de ha samma tillgång till utbildningar, skyddsutrustning, befogenheter och juridiskt stöd som sina kollegor inom andra bevakningsyrken.

Internationella exempel – faror för rangers runt om i världen

Internationellt är naturbevakare ofta frontlinjensförsvar för ekosystem och vilda djur. Tyvärr innebär detta att de regelbundet utsätts för livshotande faror. Ett tragiskt exempel inträffade 2017 i Spanien, där två rangers blev mördade av en jägare under en kontroll (Wesangula, 2017). Liknande fall har rapporterats från hela världen, där rangers i länder som Sydafrika, Indien och Brasilien har blivit angripna eller dödade av tjuvjägare och kriminella nätverk som exploaterar naturresurser. Enligt Global Witness rapporterades 227 dödsfall bland miljöförsvarare världen över under 2020, och många av dessa var rangers som försvarade skyddade områden (Global Witness, 2021). International Ranger Federations (IRF) Roll of Honour visar att år 2023 omkom 148 rangers runt om i världen under utförandet av sina arbetsuppgifter, varav 5 kom från Europa (International Ranger Federation, IRF, 2023). Dessutom visar studier från IRF att rangers i utvecklingsländer ofta saknar grundläggande skyddsutrustning och utbildning, vilket ökar deras risk att skadas eller dödas i tjänsten (Galliers, 2022). Trots att Sverige är ett utvecklat land, är utbudet av utbildningar för naturbevakare begränsat och det finns inga krav på att tillhandahålla skyddsutrustning. Detta skapar en riskfylld arbetssituation där naturbevakare inte är tillräckligt förberedda eller skyddade för de faror de kan möta i fält. Om inget förändras är det endast en tidsfråga innan någon skadas eller till och med dödas i tjänsten.

Sveriges åtaganden för naturbevarande – ett mål på 30 procent

Sverige har åtagit sig att skydda minst 30 procent av sin land- och havsyta i enlighet med internationella överenskommelser, såsom Agenda 2030, Mål 3 och FN:s globala mål för hållbar utveckling (SDGs). Dessa ambitiösa mål är nödvändiga för att bekämpa klimatförändringar, bevara hotade arter och säkerställa långsiktig hållbarhet. För att uppnå detta krävs ett starkt, välutrustat och välutbildat naturbevakarekår med brett samhällsstöd som effektivt kan övervaka och skydda dessa områden. De kan dessutom bidra avsevärt till att förverkliga flera av FN globala mål för hållbar utveckling (SDG): 13 – Bekämpa klimatförändringarna, 14 – Hav och marina resurser, 15 – Ekosystem och biologisk mångfald, 6 – Rent vatten och sanitet, 3 – God hälsa och välbefinnande, samt 17 – Genomförande och globalt partnerskap (International Ranger Federation, The Thin Green Line Foundation and Universal Ranger Support Alliance, 2022). Hur kan vi förvänta oss att dessa områden ska skyddas om ingen är på fält med rätt utbildning, befogenheter och utrustning? Utan naturbevakare som har befogenhet och kompetens att agera mot lagöverträdelser riskerar dessa mål att bli meningslösa. Naturbevakare måste kunna omhänderta individer, och kunna använda nödvändig skyddsutrustning som batonger och handfängslar, precis som väktare och ordningsvakter.

Naturbevakarekårens betydelse i samhället

Ett naturbevakarekår kan spela en avgörande roll i samhället genom att fungera som en mångsidig resurs för naturvård, säkerhet och krishantering. Genom att övervaka skyddade områden, hantera konflikter mellan människor och djur, samt bekämpa olaglig verksamhet som tjuvjakt och illegal avverkning, och miljöförstörelse, bidrar naturbevakare direkt till bevarandet av biologisk mångfald och hållbara ekosystem. Dessutom kan de agera som första insats vid naturkatastrofer och bränder, samt delta i sök- och räddningsinsatser för försvunna personer, vilket ökar säkerheten i avlägsna och svåråtkomliga områden samt stadsnäranaturen. Med rätt utbildning och utrustning kan naturbevakare också vara en viktig del av samhällets beredskap vid kriser, såsom krig, översvämningar eller skogsbränder. Genom att kombinera naturvård med säkerhet och beredskap blir en professionell naturbevakarekår en ovärderlig resurs som stärker både miljöskydd och allmän trygghet.

Vad naturbevakare behöver – utbildning, befogenheter, utrustning och uniform

Runt om i världen är bristen på adekvat utrustning och utbildning för rangers ett stort problem. Trots deras kritiska roll är de ofta få till antalet, undermåligt rustade och dåligt utbildade. I länder som Nigeria och Demokratiska republiken Kongo saknar många rangers tillgång till grundläggande saker som skyddsvästar, radiosystem och fordon, vilket försvårar deras arbete och utsätter dem för onödiga risker. Sverige har både resurserna och möjligheten att vara ett föredöme på detta område. Vi kan säkerställa att våra naturbevakare är ordentligt utrustade och utbildade för att möta de utmaningar de står inför. Att ge dem samma juridiska stöd och utrustningsstandarder som andra bevakningsroller, inklusive rätt till skyddsutrustning, vidareutbildning och utökade befogenheter, är ett nödvändigt steg för att förbättra deras effektivitet och säkerhet. Dessutom bör naturbevakare bära en enhetlig uniform, som inte bara gör dem lättare att identifiera för allmänheten utan också symboliserar deras auktoritet och professionalitet. En uniform skapar ett enhetligt och respektfullt intryck, vilket bidrar till ökad säkerhet och trovärdighet i deras arbete.

Professionella bevakningsföretag för naturtillsyn

Att öppna upp för upphandlingar av specialiserade bevakningsföretag som kan erbjuda naturtillsynstjänster är ett viktigt steg mot att professionalisera och stärka naturbevakningen i Sverige. Dessa företag kan leverera skräddarsydda tjänster för att möta de specifika behoven i skyddade områden, inklusive övervakning, brottsbekämpning och utbildning av personal. Genom att dra nytta av den expertis och flexibilitet som externa aktörer kan erbjuda, skulle detta inte bara öka effektiviteten utan även skapa nya arbetstillfällen och bidra till en säkrare och mer hållbar förvaltning av Sveriges naturområden. Idag är naturbevakare främst anställda av Länsstyrelsen och ibland av kommuner. Dock har det rapporterats att Länsstyrelsen har brister i naturtillsyn, med omkring 50 procent underskott i fråga om personalresurser för att effektivt kunna utöva tillsyn (Naturvårdsverket, 2007). Detta skapar ett betydande problem där många skyddade områden inte får den nödvändiga uppmärksamheten och övervakningen. Bevakningsbranschen har potential att fylla detta gap genom att tillhandahålla kunniga, välutbildade och välutrustade naturbevakare med rätt befogenheter. Trots behovet finns det i dagsläget sällan annonserade upphandlingar som specifikt efterfrågar naturvårdsvakter, jakttillsynsmän eller fisketillsynspersoner. För att täcka bristen på personal och stärka naturtillsynen, borde den offentliga sektorn därför erbjuda fler upphandlingsmöjligheter som inkluderar dessa yrkesroller. På så sätt kan vi säkerställa att alla skyddade områden övervakas effektivt och att en professionell kår står redo att agera snabbt och kompetent vid hot eller överträdelser.

Flera jobb som naturbevakare hos offentlig sektor

Att skapa fler jobb som naturbevakare inom den offentliga sektorn är ett viktigt steg för att stärka naturtillsynen i Sverige. I dagsläget är det främst Länsstyrelsen och vissa kommuner som anställer naturvårdsvakter, jakttillsynsmän och fisketillsynspersoner. Trots detta har många länsstyrelser rapporterat en betydande brist på personal, vilket gör att skyddade områden och naturresurser inte får den tillsyn de behöver. Genom att erbjuda fler anställningar och utveckla karriärmöjligheter inom offentlig sektor kan vi säkerställa att fler kompetenta naturbevakare finns på plats för att övervaka och skydda Sveriges natur. Utökade möjligheter för jobb inom den offentliga sektorn skulle inte bara bidra till ökad övervakning och brottsbekämpning i känsliga områden, utan även skapa ett starkt och professionellt naturbevakarekår. Att bygga upp en bredare arbetsmarknad för naturbevakare kan dessutom leda till förbättrad utbildning och bättre tillgång till utrustning, vilket ökar säkerheten och effektiviteten i tjänsten. För att nå nationella och internationella miljömål krävs det en stabil och engagerad naturbevakningskår, och det offentliga kan spela en nyckelroll i att möjliggöra detta genom att utöka anställningsmöjligheterna.

Stärkning av naturbevakarekåren för en hållbar framtid

Naturbevakare är oumbärliga för Sveriges ambition att bevara naturen och uppnå våra internationella åtaganden, såsom att skydda 30 procent av våra naturmiljöer. De utför kritiska samhällsfunktioner inom naturvård, säkerhet och krishantering, men står inför samma risker som andra bevakningsroller utan att få samma stöd och erkännande. För att säkerställa att de effektivt kan skydda våra naturområden behöver vi likställa deras befogenheter och utrustning med de som innehas av väktare och ordningsvakter. Detta inkluderar rätt till skyddsutrustning, utökad utbildning och befogenheter som ger dem auktoriteten att agera snabbt och effektivt vid hot mot naturen och samhället. Att stärka naturbevakarekåren genom fler arbetstillfällen inom offentlig sektor, bättre utrustning och tydliga upphandlingar för specialiserade bevakningsföretag skulle förbättra både deras säkerhet och effektivitet. En sådan åtgärd skulle säkerställa att våra skyddade områden verkligen förblir skyddade, och att vi kan möta framtida utmaningar med en välorganiserad och professionell kår. Genom att investera i ett starkt och kompetent naturbevakarekår sänder vi en tydlig signal om vårt engagemang för hållbarhet och naturvård, och visar att Sverige är redo att vara ett föredöme på det globala miljöområdet. Vi har både medel och möjligheter – låt oss använda dem. Om detta inte är genomförbart, bör Sverige överväga att införa en specialiserad naturvårdspoliskår inom Polismyndigheten, som skulle ha fullt mandat att agera i natur- och miljöskyddsfrågor samt hantera säkerhetsrelaterade hot mot våra skyddade områden och arter. En sådan kår skulle kunna fylla de kritiska behov som annars inte tillgodoses, genom att ha befogenheter och resurser motsvarande en professionell polisstyrka med specialisering inom naturvård.

Referenser

Global Witness. (2021). Hämtat från
https://www.globalwitness.org/en/campaigns/environmental-activists/last-linedefence/ den 25 10 2024

Galliers, C. A. (2022). The evolving role of rangers in protected and conserved areas. PARKS, 28(1), 83-94.

Polismyndighet. (den 0 10 2017). PMFS 2017:10 FAP 573-1. Hämtat från
https://polisen.se/lagar-och-regler/polismyndighetens-forfattningssamling/5/

International Ranger Federation, IRF. (2023). Hämtat från IRF Roll of Honour: Hämtat från
https://www.internationalrangers.org/resource/roll-of-honour-2023-by-region/ den 25 10 2024

International Ranger Federation, The Thin Green Line Foundation and Universal Ranger Support Alliance. (2022). Essential planetary health workers: positioning rangers within global policy. Hämtat från https://www.internationalrangers.org/wp-content/uploads/2023/11/Positioning-Rangers_CoP15-Paper_Final.pdf den 25 10 2024

Wesangula, D. (den 26 01 2017). The Guardian. Hämtat från
https://www.theguardian.com/environment/2017/jan/26/two-wildlife-rangers-shotdead-in-catalonia den 25 10 2024

Naturvårdsverket. (06 2007). Bättre tillsyn i skyddade områden. Delrapport 1 – Kartläggning och förslag på utvecklingsområden. Stockholm, Sweden