Inledning

Denna text vänder sig till dig som arbetar som naturbevakare, naturvårdsvakt eller på annat sätt med tillsyn i skyddade områden, liksom till dig som verkar inom naturvård, förvaltning eller tillsyn och upplever att efterlevnaden av föreskrifter brister. Den är även relevant för dig som är verksam i, eller bosatt i, en kommun där överträdelser och miljöbrott i naturreservat och andra skyddade områden är återkommande. Texten syftar till att tydliggöra den rättsliga grunden för operativ tillsyn och kan användas som underlag i dialog med chef, naturvårdsenhet, förvaltning, nämnd eller länsstyrelse för att uppmärksamma behovet av stärkt tillsyn i praktiken. Den tolkning av lagstiftningen som presenteras här är SRNFs samlade bedömning.

• OBS! Vi rekommenderar att innehållet granskas och vid behov kompletteras av jurist med särskild sakkunskap inom miljöbalken och tillsynsfrågor innan det används som formellt besluts- eller rättsligt underlag.

Rättslig skyldighet till operativ tillsyn i länsstyrelse eller kommunala naturreservat 

En länsstyrelse eller kommun som förvaltar ett naturreservat har enligt 26 kap. 1 § miljöbalken en bindande skyldighet att utöva tillsyn. Bestämmelsen anger att ”tillsynen ska säkerställa att syftet med denna balk och föreskrifter som har meddelats med stöd av balken” följs. De C-föreskrifter som beslutas i samband med att ett naturreservat inrättas sker med stöd av 7 kap. miljöbalken och omfattas därmed direkt av denna tillsynsskyldighet. Det rör sig således inte om frivilliga riktlinjer eller ambitioner, utan om rättsligt bindande regler för allmänheten vars efterlevnad länsstyrelse eller kommunen är skyldig att säkerställa. 

Miljöbalken placerar det operativa tillsynsansvaret på länsstyrelse eller kommunal nivå. Av 26 kap. 3 § miljöbalken framgår att den operativa tillsynen inom länsstyrelse eller kommunen utövas av dem, om inte annat följer av balken eller av föreskrifter som meddelats med stöd av balken. Bestämmelsen reglerar ansvarsfördelning, inte tillsynens praktiska utformning, men innebär att länsstyrelse eller kommunen bär det faktiska ansvaret för att tillsynen fungerar i praktiken. När överträdelser av C-föreskrifter är återkommande eller väl kända kan detta ansvar inte uppfyllas genom enbart reaktiv eller skrivbordsbaserad tillsyn. 

Av 26 kap. 6 § miljöbalken följer vidare att tillsynen ska bedrivas på ett sätt som förebygger och motverkar skador och olägenheter för miljön. Bestämmelsen utgör ett funktionskrav, inte en metodföreskrift, men innebär att tillsynen måste vara ändamålsenlig i förhållande till de risker och överträdelser som förekommer. I skyddade områden med högt besökstryck och dokumenterade regelöverträdelser förutsätter ett förebyggande tillsynsarbetenärvaro och operativa insatser i fält. Om en länsstyrelse eller kommunen känner till att C-föreskrifter regelmässigt överträds i ett reservat krävs därmed aktiva tillsynsåtgärder för att lagens syfte ska kunna uppnås. 

Detta ansvar förstärks av miljötillsynsförordningen (2011:13), som gäller för tillsyn enligt miljöbalken. Förordningen anger att tillsynsmyndigheter ska planera och samordna tillsynen så att den blir effektiv. Även om begreppet operativ tillsyn inte används i ordalydelsen, följer av effektivitetskravet att tillsynen måste anpassas till faktiska förhållanden. I situationer där regelöverträdelser sker i fält kan tillsynen inte anses effektiv utan faktisk närvaro och löpande kontroller. 

Även förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. är relevant i detta sammanhang. Förordningen reglerar genomförandet av områdesskydd och knyter skyddets syfte till en aktiv och löpande förvaltning. Förordningens konstruktion förutsätter att beslutade föreskrifter får faktisk verkan. Ett naturreservat där föreskrifter inte följs och inte kontrolleras riskerar att reduceras till ett formellt skydd utan praktiskt innehåll, vilket strider mot områdesskyddets funktion och intention. 

Den rättsliga skyldigheten att säkerställa operativ tillsyn tydliggörs ytterligare genom förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken. Av 7 § framgår att tillsynsmyndigheten ska ”ha den organisation och de resurser som behövs för att tillsynen ska kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt”. Bestämmelsen avser inte enbart administrativ eller formell tillsyn, utan ställer krav på faktisk tillsynsförmåga i förhållande till tillsynsobjektens art och omfattning. I länsstyrelse eller kommunalt förvaltade naturreservat med högt besökstryck och gällande C-föreskrifter innebär detta att tillsynsmyndigheten måste säkerställa tillgång till operativa resurser för närvaro och kontroll i fält. 

Miljöbalken ger samtidigt tillsynsmyndigheten uttryckligt stöd för att låta andra utföra tillsynsuppgifter på dess vägnar. Enligt 26 kap. 7 § miljöbalken får tillsynsmyndigheten uppdra åt någon annan att utföra tillsynsuppgifter. Förordnade naturvårdsvakter utgör därmed ett fullt lagligt och ändamålsenligt instrument för att genomföra operativ tillsyn i länsstyrelse eller kommunala naturreservat. Det juridiska ansvaret kvarstår hos tillsynsmyndigheten, men den praktiska tillsynen kan och bör utföras av personal med närvaro, lokalkännedom och tydligt mandat. 

Sammanfattningsvis följer det av miljöbalkens tvingande formuleringar, kompletterade av tillhörande förordningar, att länsstyrelse eller kommunens ansvar inte begränsas till att besluta om skydd och föreskrifter, utan även omfattar att säkerställa att dessa efterlevs i praktiken. Operativ tillsyn i naturreservat där C-föreskrifter gäller är därför inte ett valfritt arbetssätt, utan ett nödvändigt medel för att en ska fullgöra sina lagstadgade skyldigheter. Förordnade naturvårdsvakter är i detta sammanhang ett juridiskt korrekt och praktiskt nödvändigt verktyg för att omsätta lagens krav i faktisk efterlevnad

Centrala vägledningar om tillsyn i skyddade områden

Naturvårdsverket – Bättre tillsyn i skyddade områden
Naturvårdsverket har i denna vägledning tydliggjort att tillsyn i skyddade områden är en avgörande förutsättning för att beslutade föreskrifter ska få faktisk verkan. Publikationen betonar behovet av planerad, riskbaserad och närvarande tillsyn, särskilt i områden med högt besökstryck. Av vägledningen framgår att bristande tillsyn riskerar att underminera både skyddets syfte och allmänhetens förtroende för områdesskyddet.

Naturvårdsverket – Operativ tillsyn
I vägledningen om operativ tillsyn beskriver Naturvårdsverket tillsyn som en aktiv och praktisk verksamhet som i många fall kräver fysisk närvaro i fält. Fokus ligger på förebyggande arbete, synlighet, dialog och tidiga ingripanden för att motverka överträdelser. Vägledningen används brett av tillsynsmyndigheter och utgör ett viktigt stöd för att motivera operativa tillsynsinsatser där regelöverträdelser är återkommande.

Miljösamverkan Sverige – Naturtillsyn
Miljösamverkan Sveriges sida om naturtillsyn samlar praktiskt stöd, exempel och gemensamt framtaget material för kommunal och regional tillsyn i skyddade områden. Sidan är särskilt relevant för tillsynsmyndigheter som vill utveckla ett mer strukturerat och likvärdigt tillsynsarbete.
Länk: https://www.miljosamverkansverige.se/natur/starkt-gron-tillsyn-handlaggarstod/

Referenser

Miljöbalken (1998:808). Miljöbalk. Sveriges riksdag.
Tillgänglig på: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/miljobalk-1998808_sfs-1998-808/
(Åtkomst: 30 december 2025).

Förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Sveriges riksdag.
Tillgänglig på: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/forordning-19981252-om-omradesskydd_sfs-1998-1252/
(Åtkomst: 30 december 2025).

Förordning (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken. Sveriges riksdag.
Tillgänglig på: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/forordning-1998900-om-tillsyn- enligt-miljobalken_sfs-1998-900/
(Åtkomst: 30 december 2025).

Miljötillsynsförordningen (2011:13). Förordning om tillsyn enligt miljöbalken. Sveriges riksdag.
Tillgänglig på: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/tillsynsforordning-201113_sfs-2011-13/
(Åtkomst: 30 december 2025).