Efter ett långt uppehåll och mycket dialog har den betydelsfull utbildningen för naturvårdsvakter och jakttillsynsmän återupptagits, med det senaste utbildningstillfälle genomfört i slutet av oktober. Kursen, som ges av Polishögskolan vid Umeå Universitet, drog till sig ett 20-tal engagerade deltagare från runt om i landet. Deltagarna tog tillvara möjligheten att fördjupa sina kunskaper och färdigheter inom naturvård och lagföring kring miljö- och jaktbrott. Det som gjorde detta särskilt viktig var att utbildningen inte hade erbjudits under flera år, tack vare pandemin och en uppdatering av kursinnehållet. En stor efterfrågan och begränsade platser har gjort det svårt för alla som vill att kunna delta.

Utbildninen omfattade många viktiga ämne, inklusive brottsplatsundersökning och grundläggande kriminalteknik, miljörätt (särskilt miljöbalken), terrängkörningslagen, lagstiftning om jaktbrott, såväl som kommunikation och konflikthantering. Utbildningen avslutades med examinerande praktiska övningar och en hemtentamen.

Något som utmärkar sig med det här utbildningstillfälle är inflytandet från Svenska Ranger- och Naturvårdsföreningen (SRNF), som var avgörande i deltagandet av sju personer anställda av kommunala myndigheter i Stockholms län. Historiskt sett har sådana utbildningsmöjligheter huvudsakligen varit tillgängliga för anställda vid länsstyrelserna. Detta genombrott innebär att naturvårdsvakter nu kan utöva sin befogenhet i fler naturreservat i Stockholms län, vilket förstärker skyddet av den lokala miljön märkant. Föreningen gjorde en sammanställning av flera kommunanställda i Stockholms län som har ansvar för tillsyn över naturreservat och andra skyddad naturområde. Sedan drev de frågan med Länsstyrelsen Stockholm, efter dialog och samråd med andra länsstyrelser och Polishögskolan.

Denna expansion av utbildad personal som verkar i närheten av städer är ett avgörande steg för att skydda naturen och vilda djur i stadsmiljöer och närliggande områden. Den speglar en upptrappning i Sveriges engagemang för naturvård och understryker vår gemensamma dedikation för att bevara vår naturarv för kommande generationer.

Denna utvidgning av utbildningens tillgänglighet är ett utmärkt exempel på hur samarbete mellan miljöorganisationer, utbildningsinstitutioner och myndigheter kan driva positiva förändringar inom naturvårdsarbete. Det blir även ett lovande exempel för fortsatt tillväxt och förbättring av naturvårdsyrken, som utan tvivel kommer att spela en betydande roll i Sveriges satsning inom miljö- och naturvård.

Med en gemensam vision om en grönare och mer hållbar framtid kan vi se fram emot ytterligare framsteg inom naturvård och en högre nivå av verkställt och konsekvent skydd för våra värdefulla naturresurser.